Hej!

Det tar en lång stund innan vännerna kommer på hur de ska göra. Till slut är ritningen klar och Wan börjar bygga syrainfångaren eller "Den magiska uppsugaren" som de kallar den.

Äntligen är den färdig! Den ser ut som en dammsugare med ett långt rör som kan suga in några droppar syra. De behöver bara några droppar.

– Bra gjort allesammans, säger Zen. Var försiktiga för syran är väldigt giftig.

Wan sänker ned röret i ett moln och efter en kort stund har han sugit upp tillräckligt med syra. De kan nu pricka av den andra ingrediensen på listan.

– Nu måste vi vidare, säger Leia. Nästa stopp blir planeten Merkurius!

De hinner bara åka en liten stund innan de känner att det börjar bli väldigt varmt. På resan mot planeten Merkurius kommer de allt närmare solen.

– Jag måste nog byta om till shorts, säger Leia, det är väldigt varmt här.

– Det bubblar på solens yta, säger Obi och pekar.

– Titta bort Obi! Man får aldrig titta direkt på solen, våra ögon klarar inte det. Ljuset är för starkt. Det hjälper inte ens att ha solglasögon, vi måste sätta på oss speciella glasögon som klarar det starka ljuset, säger Leia bestämt.

Det bubblar ännu mer på solens yta och plötsligt slungas ett stort moln av eld rakt ut i rymden.

– Se upp och håll i er, skriker Wan, och styr rymdraketen bort från eldmolnet.

– Det är en solstorm, säger Zen, alltså explosioner på solens yta. De är vanliga på solen. Wan, ta oss härifrån så att vi inte blir träffade!

Det slungas ut fler och fler eldmoln från solen. Wan styr så gott han kan för att de inte ska träffas. Ska de klara sig?

Det är som att solen är arg på Leia och björndjuren för det kommer nya eldmoln mot dem hela tiden.

– Styr bort oss, styr bort oss från solen! skriker Leia.

Wan kämpar för att styra bort rymdraketen Örnen från solen och till slut lyckas han.

I raketens fönster få de äntligen syn på planeten Merkurius.

– Vilken skillnad mot solen. säger Obi. Solen är varm och livlig, men planeten Merkurius är alldeles grå och kall.

– Det tar ett helt år eller 365 dagar för jorden att åka ett varv runt solen. För planeten Merkurius, som är mycket närmare solen, tar det bara 88 dagar att göra ett helt varv, berättar Zen. Om du bodde på planeten Merkurius så skulle du hinna fylla år nästan fyra gånger på ett jordår. Vad skulle du tycka om det Obi?

– Det skulle jag älska! utropar Obi och börjar genast att fantisera om fyra födelsedagstårtor och massor av presenter.

Leia tar fram den hemliga listan på alla ingredienser de behöver för att tillverka tomtens raketbränsle.

– En halv skål damm från planeten Merkurius står det, säger hon. Den här planeten ser precis ut som månen, fortsätter Leia. Jag sätter på mig rymddräkten igen. Fira ned mig så kan jag hämta lite Merkurius-damm.

Björndjuren tycker att Leia är riktigt modig där hon hänger ovanför planetens yta medan hon försöker samla in lite damm. När hon kommer tillbaka till rymdraketen säger hon:

– Vet ni vad, jag såg inte ett enda fotavtryck på ytan. Jag tror inte att tomten varit här. Var kan han vara?

Leia och björndjuren är oroliga för jultomten. De har nästan glömt bort honom när de letat efter ingredienserna till det hemliga raketbränslet.

– Bäst att sätta fart mot nästa planet, säger Wan. Ju fortare vi hittar alla ingredienser desto fortare borde vi hitta jultomten. Nästa stopp blir planeten Jupiter!

Wan sätter raketens autopilot(Se beskrivning av autopilot under Fakta till pedagogen.) på högsta fart. De far förbi planeten Venus och åker snabbt förbi vår egen planet jorden. Sedan åker de förbi planeten Mars där Zens kusin Elin Mask har sin butik (Titta på en karta över solsystemet vart alla planeterna är).

Plötsligt börjar raketen att rycka. Leia trillar ned på golvet, Zen glider in under bordet och Obi får en hög med böcker i huvudet. Vad är det som händer? Autopiloten styr raketen åt ena hållet, sedan åt andra hållet. Har den blivit tokig? Wan rusar fram för att koppla bort autopiloten och själv styra raketen.

– Vi har hamnat mitt i asteroidbältet, utropar Wan. Vi är mitt mellan planeten Mars och planeten Jupiter. Hur kunde jag glömma bort det?

- Asteroider! Du menar stora stenblock som svävar omkring i rymden? frågar Leia.

- Precis, massor av stenar i olika storlekar mellan planeten Mars och planeten Jupiter, säger Zen. Vi vill inte krocka med en stor sten!

Efter en stund säger Wan med en lättad suck:

– Vi är nästan ute ur asteroidbältet nu. Det var nära ögat. Tur att allt gick bra.

Nu när Wan styr åker rymdraketen lugnt och fint förbi det ena stenblocket efter den andra.

– Det är lite mystiskt varför det finns ett asteroidbälte just här, säger Leia. Jag undrar varför?

Rymdraketen Örnen, med Leia och hennes vänner björndjuren ombord, fortsätter sin resa mot planeten Jupiter. De har precis lämnat de mystiska stenblocken, eller asteroiderna som de kallas, bakom sig.

Leia har funderat en lång stund på varför det finns massor av stenblock just här.

– Nä, jag kan inte komma på varför det är stenblock där, säger hon till slut.

– Jag kan berätta vad forskarna tror, säger Zen. De tror att månar och planeter skapats genom att stenblocken i rymden kraschar in i varandra. Då klumpar de ihop sig till månar och planeter. Forskarna tror att de stenblock som finns i asteroidbältet aldrig krockade med varandra och att det därför aldrig bildades någon planet där.

– Titta! Obi ropar till.

De kommer allt närmare en jättestor planet. De närmar sig planeten Jupiter, den största planeten i vårt solsystem. Hela planeten består av gas.

– Dags att vara försiktiga igen, säger Wan. Jupiter har jättemånga månar, 79 stora och små månar, och vi vill inte krocka med någon av dem.

Leia läser från den hemliga ingredienslistan.

– Vi ska hämta en lagom stor sten från planeten Jupiter står det, men Jupiter är ju en stor gasplanet, hur ska vi då få tag på en sten? Gas är ju ingenting. Inga stenar kan ju finnas på Jupiter för då skulle de falla igenom planeten, eller hur? säger Leia.(Visa genom att släppa en sten i luften, den faller ned på golvet.)

Det har Leia rätt i. Vad ska de göra nu?

– Jag ringer till min kusin Elin Mask, hon måste veta, säger Zen och tar fram sin telefon. När han talat klart med henne säger Zen: Elin hälsar att om vi beger oss till Europa hittar vi det vi söker.

– Europa, säger Obi tvivlande. Jag trodde att Europa var ett ställe på jorden. Ska vi åka hem igen? (Titta på en världskarta, visa var Europa är och att Sverige är en del av Europa – kanske har någon av barnen besökt ett land i Europa?)

– Nej, det behöver vi inte göra, säger Zen och skrattar. Vi letar bara upp den fjärde månen, säger han.

– Nu förstår jag ingenting, suckar Obi.

Leia och björndjuren har fått tipset att leta efter en sten på Europa. Men vad betyder det? Obi tänker på jorden då han hör namnet Europa. Sverige är ju en del av världsdelen Europa. Men en av Jupiters månar heter också Europa. Vännerna gör sig redo att leta upp månen.

– Innan vi lämnar planeten Jupiter ska jag visa er något spännande, säger Wan. Titta på den där stora fläcken på Jupiter. Det är en jättestorm. Den är lika stor som tre jordklot och den kan ha pågått i nästan 400 år.

– Jag vill också berätta något om Jupiter, men… jag vet ju ingenting, säger Obi och skrattar så att han trillar av stolen.

– Men det vet jag, säger Zen. Forskarna på jorden har skickat en rymdfarkost som heter JUICE till planeten Jupiter. Det kommer ta nästan åtta år för den att resa dit(Hur gamla är barnen när JUICE kommer fram? JUICE sändes upp år 2023 och det kommer att ta åtta år för den att nå planeten Jupiter.) och när den kommer fram ska den undersöka bland annat månen Europa. Två av JUICE verktyg är byggda av ingenjörer och forskare i Sverige.

Raketen Örnen lämnar planeten Jupiter och beger sig mot månen Europa. När de närmar sig får de se att månen är täckt av is. Under istäcket kan det finnas vatten. Om det finns flytande vatten kan det kanske finnas liv där. Leia och björndjuren ryser lite av spänning. Tänk om de ska få se något levande där nere.

För att komma åt en lagom stor sten behöver de borra sig igenom isen på månen Europa. Wan fäller ut borren som sitter på rymdraketen och börjar borra. Det går långsamt för isen är tjock. Till slut får han upp en bit sten.

– Uppdraget slutfört, säger han.

Plötsligt ser de ett starkt ljussken i rymden.

– Vad är det där? säger Leia undrande.

– Det är ju Lucia idag. kanske kommer någon för att lussa för oss, säger Obi. Jag är allt bra sugen på några pepparkakor och lussebullar nu.

– Nej, jag tror inte att det är Lucia som kommer på besök, säger Zen långsamt och tittar ut i rymden.

Vad tror du att det är för ljussken?

Leia och björndjuren har sett ett mystiskt ljussken i rymden. Vad kan det vara?

– Det är en hårig stjärna, det är vad det är, säger Zen.

– Sa du en hårig stjärna? frågar Leia och skrattar så mycket att hon får ont i magen. Vad är det för något?

– Det är en komet, förklarar Zen. Förr i tiden trodde människor att något dåligt skulle hända om de såg en komet.

Leia slutar med ens att skratta och ser orolig ut.

– Va, men så är det väl inte? Kometen är så fin, inte kan väl det betyda att något otäckt ska hända? säger hon tyst.

– Kometer består mest av is. De är som jättestora snöbollar. Leia, du är väl inte rädd för snöbollar? frågar Obi.

– Nej, det är jag inte, svarar Leia.

Leia tar upp en lapp ur fickan. Hon tycker att det är dags att hitta nästa ingrediens och jultomten.

– Diamanter! Vi ska hitta diamanter på planeten Saturnus, läser Leia högt från lappen. Är det långt kvar? frågar hon och tittar på Wan som styr raketen.

– Nejdå, vi är nästan där, säger Wan. Gå till utkiksfönstret och ropa när ni ser en stor planet med en massa ringar runt om.

– Där! Där är den, ropar Leia och Obi samtidigt. Planeten Saturnus!

Mycket riktigt, där är en av de största planeterna i solsystemet. Planeten Saturnus känns igen eftersom den har flera ringar av is och sten.

– Finns det verkligen diamanter på Saturnus? frågar Leia.

– Det gör det faktiskt, svarar Zen. Och de regnar ned från molnen. I stället för regndroppar, regnar det diamanter.

Leia och Obi tittar på honom men det syns att de inte tror på ett enda ord han säger.

– Mig lurar du inte! Inte ens en liten 2-åring skulle tro på dig, säger Obi.

– Zen har rätt, det är faktiskt sant, säger Wan. Det regnar diamanter på Saturnus för att det finns en mycket speciell gas i luften där. I gasen finns det ett ämne som heter kol. När det blir storm på Saturnus och det blixtrar så omvandlas kolet till diamanter som faller ned till marken. Ni kommer snart att få se själva.

De kommer allt närmare planeten Saturnus. Nu är de väldigt nyfikna på att få se alla diamanter. Problemet är bara att Saturnus snurrar mycket fort och det gör att det lätt blir stormar vid ytan. Raketen Örnen kan inte flyga ner till Saturnus, det blåser för mycket. Wan bestämmer sig för att använda deras uppfinning Den magiska uppsugaren.

Den fungerar alldeles utmärkt och vipps har han sugit upp några diamanter. När Obi får se diamanterna blir han väldigt besviken.

– Det där är inga diamanter, de gnistrar inte alls! De ser ut som smutsiga glasbitar, säger han.

– Det är oslipade diamanter, svarar Zen. Diamanter som inte är slipade är inte så fina, men de är väldigt hårda. Man kan använda dem för att tillverka andra saker, till exempel starka borrar.

Plötsligt ringer det i Zens telefon. Det är hans kusin Elin Mask och Zen sätter på högtalaren så att alla kan höra:

– Hej allesammans, säger Elin. Hur går det för er?

– Nu har vi bara två ingredienser kvar, svarar Zen. Vi har precis satt fart mot planeten Uranus.

– Det låter bra. Jag måste fråga om ni sett till jultomten?

– Vi har inte sett det minsta spår efter tomten, berättar Wan.

– Det avgör saken, säger Elin. Vi får efterlysa honom i hela solsystemet. Vem vet var han kan ha tagit vägen? Det värsta är att tomtemor är jättearg för att han inte är hemma och hjälper till med julklapparna. Lycka till med letandet, avslutar Elin och lägger på.

Nu ser vännerna planeten Uranus!

– Vilken vacker planet, suckar Leia, alldeles ljust blågrön.

– Den gör mig sugen på glass, säger Obi. Jag tycker den ser ut som en stor skopa blåbärsglass. Mums!

Zen har plockat fram lappen med alla ingredienser på.

– En rejäl hög is från planeten Uranus, läser han högt. Wan, det blir ett uppdrag för dig.

Wan fäller ut griparmen från raketen Örnen. Det är tur att griparmen är så lång, för isen på Uranus finns en bit in i planeten. Till slut tar sig armen genom det yttre lagret av gaser och vätskor och kan plocka upp en näve is. Wan drar upp den sörjiga isen och lägger den försiktigt i en burk. Det ryker om den.

Så är Leia och björndjuren på väg igen. Denna gång mot planeten Neptunus för att hämta den sista ingrediensen till det hemliga raketbränslet och för att leta efter jultomten. När de åkt några timmar börjar det plötsligt blinka och tjuta i raketen Örnen

– VIKTIGT MEDDELANDE, VIKTIGT MEDDELANDE!

Obi slår händerna för öronen:

– Vad är det som händer? skriker han

Wan rusar fram till kontrollpanelen och skruvar ned ljudet.

– Ett viktigt meddelande har precis inkommit till raketen Örnen, säger han. Kom hit allesammans ska vi se vad det är.

På skärmen står det ”Mats ett år”.

– Det ser ut som ett mystiskt meddelande, men jag vet vad det betyder, säger Leia. Vet ni vad en satellit är? En satellit är en liten sak som vi skickar ut i rymden, så att den kan åka runt jorden. Satelliter hjälper oss människor med olika saker. De gör så att vi kan titta på tv och tala med varandra i mobiltelefonen, och de kan hjälpa oss att utforska rymden. Meddelandet handlar om den svenska satelliten som kallas för Mats. Han fyller ett år! Kommer ni ihåg förra året, då skickades satelliten Mats upp i rymden.

– Ja, det var jättespännande, säger Obi. Kan vi inte åka dit och fira Mats ettårsdag?

– Det är långt att åka. Vi måste resa hela vägen tillbaka till jorden om vi ska göra det, funderar Wan. Men det är ju Mats första födelsedag, det måste vi ju fira!

De andra håller med. Trots att det endast saknas en ingrediens och trots att de inte hittat jultomten ännu, vänder de raketen och beger sig tillbaka mot jorden igen.

– Vi åker tillbaka till planeten Neptunus efter vi har firat Mats, säger Zen. Det är ju ändå åtta dagar kvar till julafton, det borde vi ju hinna.

Raketen Örnen är på väg tillbaka mot jorden minns Leia hur det var för ett år sedan då satelliten Mats skulle sändas upp.

När vi ska skicka upp en satellit i rymden är det viktigt att inget går fel. Därför hade många människor undersökt att Mats verkligen var redo att sändas upp i rymden. I rymden är det både varmt och kallt – det beror på var man är. Därför måste Mats och andra satelliter klara både när det är väldigt kallt och när det är väldigt varmt. Mats skulle åka både hit och dit under uppsändningen. Därför måste den klara skakningar och små explosioner utan att gå sönder. Det är väldigt svårt att laga Mats efter att den kommit upp i rymden. Mats uppdrag är att hjälpa forskarna att förstå mer om vädret och om vår miljö på jorden.

Medans Leia sitter och funderar far raketen Örnen förbi den ena planeten efter den andra i full fart. Leia vänder sig till Zen och frågar: Kan inte du berätta hur en satellituppsändning går till?

– Visst kan jag det, svarar Zen. Först ska satelliten skickas till en rymdbas på jorden. Där står en jättestor raket och högst upp i raketen, i raketens nos, sätter de fast satelliten. Sedan börjar de räkna ned: 10...9…8…7…6…5…4…3…2…1 Lift off! När raketen börjar röra på sig så hörs ett jättehögt vrål och det blir alldeles varmt. Det är eld och rök överallt. Sedan åker raketen upp i luften och satelliten är äntligen på väg ut i rymden.

– Det var så spännande när Mats skulle sändas upp, jag var jättepirrig, berättar Leia. Men allt gick jättebra och nu åker Mats runt, runt jorden. Varv efter varv. Mats rör sig jättesnabbt. Det tar bara en och en halv timme för satelliten att resa ett helt varv runt jorden.

Äntligen har Leia och björndjuren nått fram till jorden. Det var en lång resa och nu måste de hitta Mats. Var kan den vara? Mats åker runt jorden, varv efter varv. Kanske är den på andra sidan jorden, den sida de inte kan se just nu?

– Där borta är Mats, titta den kommer precis fram bakom jorden, ser ni? utropar Obi

– JA! Nu måste vi börja sjunga! skriker Leia, hoppar upp och klappar i händerna.

Alla börjar de sjunga:
Ja, må den leva!
Ja, må den leva!
Ja, må den leva uti hundrade år!
Javisst ska den leva!
Javisst ska den leva!
Javisst ska den leva uti hundrade år!

Hurra, hurra, hurra för vår satellit Mats!

– Vad är det Mats gör här uppe? undrar Leia

– Mats har en speciell kamera som kan ta bilder av himlen på natten. Högt upp i luften finns det vågor och Mats hjälper forskarna att titta på de luftvågorna. De vågorna behöver vi lära oss mer om för de kan göra att det blir varmare eller kallare på jorden. Mats hjälper oss att förstå vår planet bättre, berättar Zen.

– Titta, där är ju en till satellit, säger Obi. Och en till, och en till…det är ju massor av satelliter här uppe!

– Det har du rätt i Obi. Mats är bara en av många satelliter, men det är Sveriges egen satellit, säger Wan nöjt.

– Hjälp! Vad är det där? skriker plötsligt Obi.

– Muttrar, raketer och döda satelliter! Det är rymdskrot, säger Zen.

– Vadå skrot i rymden? undrar Obi

– Jag kan förklara, säger Leia. Rymdskrot är saker som människan skickat upp i rymden, men som inte används längre. Det kan vara gamla satelliter eller delar av trasiga rymdraketer. De far runt, runt jorden. Har man otur kan ett litet rymdskrot krocka in i en satellit som fungerar och då kan den gå sönder.

– Mats får inte krocka med ett rymdskrot, muttrar Wan. Plocka fram mitt gamla fiskenät Zen. Det ligger längst bak i raketen.

– Vi ska ut på fisketur! jublar Obi. Hurra! Jag som älskar fisk.

Har Wan blivit tokig? Menar han verkligen att ett fiskenät kan rädda satelliten Mats?

Mats är en liten satellit, den är inte större än en diskmaskin. Men till och med ett mycket litet rymdskrot kan skada Mats.

– Jag ser ett rymdskrot, skriker Obi. Det är på väg rakt mot Mats.

Wan styr raketen Örnen närmare Mats. Nu är det spännande. Det får inte bli fel. Zen står beredd och när Wan skriker: NU! kastar Zen ut nätet som fångar in det lilla rymdskrotet precis innan det träffar Mats.

- Bra fångat, hurrar Leia som hjälper till att dra in nätet med den lilla fångsten. Nu har de räddat satelliten Mats, i alla fall för den här gången.

– Vad är det som kommer där uppe, säger Leia undrande och pekar upp mot något som ser ut som en stor satellit.

– Det där är ett teleskop som heter Hubble. Det är som en jättestor kikare och det tittar ut i rymden, svarar Wan. Det finns ett ännu bättre teleskop som heter James Webb-teleskopet. Det letar efter planeter som liknar jorden, de kallas för exoplaneter. För där kanske det finns liv.

– Titta vilka fina bilder jag hittat som James Webb-teleskopet har tagit, säger Obi och håller fram datorn. Det är bilder av stjärnor och planeter långt härifrån (Titta på några bilder som är tagna av James Webb-teleskopet).

Zen ser ut att fundera riktigt ordentligt. Plötsligt säger han

– Jag tror att vi ska låna det teleskopet en liten stund. Det kanske kan hjälpa oss att hitta tomten. Det är bara tre dagar kvar till julafton så det är bråttom att hitta honom.

Teleskopet finns på andra sidan månen. Wan styr raketen Örnen dit. De är inte riktigt säkra på att de får låna det fina teleskopet, kanske någon forskare på jorden kommer att bli arga på dem. Men de måste hitta jultomten innan det är för sent.

När de kommer fram kopplar Wan samman raketen Örnens dator med datorn på teleskopet. Han skriver: ”Leta efter farbror med vitt skägg, renar och en släde”.

Teleskopet börjar röra sig. Nu är det bara vänta och hoppas att det ska hitta jultomten.

Leia och björndjuren väntar och väntar. Det var länge sedan de skrev in orden i datorn: farbror med vitt skägg, renar och en släde. Ingenting har hänt. Kanske kan inte ens värdens bästa teleskop hitta jultomten.

– Det blir ingen jul i år om vi inte hittar jultomten, säger Obi och ser ledsen ut. Då blir det inga julklappar.

Just då börjar det blinka på datorns skärm. ”Tre bilder är hittade”. Leia och björndjuren springer fram till datorn.

– Få se bilderna då, säger Obi och hoppar upp och ned.

– Nej, nej, nej. Det där är inte tomten, utbrister Zen när den första bilden visar sig - kan du se vad det är?

– Det där är ju solen, säger Zen. Det ser ut som en tomteluva men det är ju en storm på solen som ser ut som en tomteluva. Få se nästa bild!

Vad är det på nästa bild?

– Är det jultomtens släde? undrar Leia. Nej, det är bara är några stenar från planeten Saturnus ringar som råkar se ut som tomtens släde.

Vännerna tittar på varandra. Teleskopet har inte hittat jultomten, Obi ser ut som att han strax ska börja gråta, så ledsen är han.

Då kommer den tredje bilden. Vad kan du se på den här bilden?

– Titta, säger Wan. Titta allesammans! Teleskopet har hittat tomten!

På bilden ser de klart och tydligt en liten jultomte som sitter i sin släde.

– Var är han? Var är han? skriker Obi.

Wan tittar noga på bilden, till slut säger han: Tomten är på Pluto!

Nu är det bråttom. Wan sätter högsta fart på rymdraketen Örnen. När de rest genom hela vårt solsystem (Visa på en bild över solsystemet var Pluto är.) kommer de fram till platsen där Pluto borde finnas, men var är Pluto?

– Där, där borta är Pluto. Jag kan se den, utropar Leia.

Det tar inte lång stund innan de hittar en mycket frusen jultomte och två trötta renar sittandes vid kanten av en isvulkan.

– Vad gör du här? undrar Obi och tittar frågande på tomten.

– Jag åkte fel. Jag trodde att jag skulle hitta plutonium på Pluto. Det är ett riktigt starkt ämne som jag trodde att jag kunde använda för att få min släde att åka snabbt. Men det finns inget plutonium på Pluto, även om det låter som att det ska finnas här, säger tomten dystert.

Zen skakar på huvudet.

– Plutonium är ett riktigt farligt ämne, så det var nog tur att du inte hittade något, säger han.

– Jag tror att du behöver lära dig lite mer om vetenskap och om hur naturen fungerar, så att du inte reser så här långt bort i onödan igen, säger Wan till jultomten.

– Det har du nog rätt i, svarar tomten. Tack för att ni hittade mig och mina renar!

– Vi har glömt en sak, ropar plötsligt Zen.

Vännerna är så glada över att de hittat jultomten att de glömt bort att de behöver en ingrediens till för att tillverka tomtens hemliga raketbränsle. Utan raketbränslet, inga julklappar!

– Vi måste stanna till på planeten Neptunus på vägen hem till månen och jorden, säger Wan bestämt. Där finns den sista ingrediensen – helium.

– Vad är egentligen helium? undrar Leia.

– Helium är en gas som är lättare än luft, berättar Wan.

– Ibland har man det i ballonger, säger Obi. Du vet sådana där ballonger som flyger av sig själv. Har du sett en sådan ballong någon gång?

De åker alla i väg med raketen Örnen och till slut ser de planeten Neptunus genom utkiksfönstret.

– Här på planeten Neptunus blåser det väldigt mycket! säger Zen. Vi får använda vår uppfinning Den magiska uppsugaren igen.

Wan suger upp lite av gasen helium och pumpar in den i en behållare så att de kan ta den med sig. Lite helium pumpar han in i en stor, vacker, röd ballong också. Ballongen lyfter genast mot taket i raketen Örnen.

– Jag älskar ballonger, säger Leia.

Nu har de alla ingredienser de behöver, och de har hittat jultomten. Dags att fara tillbaka till månen och jorden. För än är de inte klara. De måste blanda samman det hemliga receptet innan julafton.

- Månen i sikte, ropar Obi som håller vakt i utkiksfönstret på raketen Örnen.

- Äntligen, säger Leia.

Wan styr rymdraketen till månens baksida där Zens kusin Elin Mask har sin butik. De tar fram det hemliga receptet och börjar blanda:

- En skopa rött damm, som kallas järnoxid, från planeten Mars, läser Leia och lägger det i en stor kastrull.

- Några droppar syra från planeten Venus kommer här, säger Obi.

- En halv skopa damm från planeten Merkurius och en lagom stor sten från planeten Jupiter, säger Wan.

- Fyra diamanter från planeten Saturnus, en rejäl näve is från planeten Uranus, fortsätter Zen, och toppa med lite gas från planeten Neptunus.

De pumpar upp ordentligt med solbränsle från Elins butik. Sedan blandar Leia alltsammans, mycket försiktigt.

- Så, då var det klart, säger hon och räcker tomten den stora kastrullen med raketbränsle. Dags att bege sig mot jorden igen.

Tomten nickar och säger:

- Tack allesammans, nu får vi skynda oss tillbaka till rymdbasen Esrange. Det är lika bra att ni följer med så att tomtemor får tacka er också.

- Sa du Esrange? frågar Wan och tittar på tomten. Är det verkligen där du bor?

- Jajamensan, svarar tomten. Finns det något bättre ställe att bo på än nästan högst upp i Sverige, vid en raketbas? Det gör det väldigt lätt att ta sig ut i världen för att dela ut julklappar, och ut i rymden. (Visa på en karta var förskolan är och var Esrange är.)

Till Esrange hittar de allesammans. Det är Sveriges enda rymdbas och den ligger utanför Kiruna i norra Sverige. När de kommer fram står tomtemor och väntar på dem. Nu är hon inte arg längre, bara glad för att tomten är hemma.

- Vad det är härligt att vara hemma, säger tomten när de landat. Nu är det mycket som måste bli klart innan jag ska ge mig ut på årets viktigaste uppdrag.

Efter lite varm saft och en lussebulle börjar det bli dags för Leia och björndjuren att åka hem.

Innan de åker hem till Öland igen räcker Leia över ett paket till tomten.

- Lika bra att du lär dig lite om vetenskap och rymden, säger hon och skrattar.

- Tack så mycket, säger tomten när han öppnar paketet. Jag ska läsa boken så fort julklapparna är utdelade.

Wan startar maskinerna i rymdraketen Örnen och sätter kurs hemåt – mot Öland.

God jul, önskar Leia och björndjuren!

Eftertext

Några dagar efter att Leia och björndjuren kommit hem till Öland igen tittar de på nyheterna på TV:n och då får de höra:

”Forskarna har hittat ett fel på det nya James Webb-teleskopet. Teleskopet har skickat konstiga bilder till jorden och ingen vet varför. Forskarna säger att bilderna visar jultomten sittandes på Pluto men det kan ju inte vara sant. Troligen är det någon som försöker lura oss.”

Men vi vet ju att det är sant, eller hur?

GOD JUL!